Staffan var en stalledräng. Vi tackom nu så gärna. Han vattna sina fålar fem, Allt för den ljusa stjärna. Ingen dager synes än,
Stjärnorna på himmelen de blänka..
Två de voro röda, Vi tackom nu så gärna. De tjänte väl sin föda. Allt för den ljusa stjärna. Ingen dager synes än,
Stjärnorna på himmelen de blänka..
Två de voro vita, Vi tackom nu så gärna. De va de andra lika. Allt för den ljusa stjärna. Ingen dager synes än,
Stjärnorna på himmelen de blänka..
Den femte han var apelgrå, Vi tackom nu så gärna. Den rider själva Staffan på. Allt för den ljusa stjärna. Ingen dager synes än,
Stjärnorna på himmelen de blänka..
Innan hanen galit har, Vi tackom nu så gärna. Staffan uti stallet var. Allt för den ljusa stjärna. Ingen dager synes än,
Stjärnorna på himmelen de blänka..
Innan solen månd uppgå, Vi tackom nu så gärna. Betsel och gullsadel på. Allt för den ljusa stjärna. Ingen dager synes än,
Stjärnorna på himmelen de blänka..
Staffan rider till källan, Vi tackom nu så gärna. Han öser upp vatten med skällan, Allt för den ljusa stjärna. Ingen dager synes än,
Stjärnorna på himmelen de blänka.
Kräftan är ett litet djur, vi tackom nu sa gärna. Som bör sitta uti bur, med klorna kan hon spjärna. Ingen dager synes än lyktorna de slockna sen,
det tror jag.
Tersen är ett litet krök, vi tackom nu så gärna. Som i magen gör besök, alltför vår glädje värna. Inge nubbe slagits ut, ändå böjar dom ta slut,
det tror jag.
Fatten glaset i din hand, vi tackom nu så gärna. Ta dig sen en tår på tand, båd gubbe, fru och tärna. Ingen spottar i sitt glas, när dom är på kräftkalas,
det vet jag.