Mors lilla Olle på krogen satt rosor på kinden men blicken var matt. Läpparna små liksom näsan var blå.
Bara jag kunde så skulle jag gå!
Mors lille Olle i skogen gick leta bland furena fast han ej fick. Sågade sju och en halv och drog hem, kokade OP och konjak av dem. Mor fick nu syn på n gav till ett vrål: -Kokar du skogen till ren alkohol? Klart sa Olle, och allt som jag fällt,
är till vår fest uti afton beställt
Helan så ensam i magen gick undrade varför ej sällskap han fick Mor, lilla mor, var är halvan i kväll?
Be honom komma hit är du snäll
Helan så sakta i magen gick. Undrade varför han sällskap ej fick. Säg käre vän var är halvan i kväll. Bed honom komma hit ned är du snäll. Lugn, bara lugn för han kommer snart, ej har vi glömt honom bara för prat. Hej alla vänner så lyft era glas.
Vi som varandra hur halvan skall tas.
En liten fyllehund på krogen satt, rosor på kinden – men blicken va matt. Läpparna små liksom näsan va blå.
Bara jag kunde så skulle jag gå.
En gång i månan är månen full Aldrig jag sett honom ramla omkull Stum av beundran hur mycket han tål Höjer jag glaset och utbringar
skål!
När man har satt sig till dukat bord pratar man först bara enstaka ord. Herrarna hosta diskret då och då
alla förstå vad de väntar uppå.
Gunkeliklunk – se vad kommer där halsarna sträckas, en hutt visst det är. Alla blev glada och hostan försvann
helan har kommit, säg skål till varann.
När man satt sig vid ett dukat bord pratar man först bara enstaka ord Sällskapet hostar diskret då och då
värden förstår vad dom väntar uppå
Klunkeli klunk, se vad som kommer där halsarna sträcktes, en snaps visst det är Alla blir glada och hostan försvann
Helan har kommit, säg skål till varann
Mors lilla Olle i skogen gick, rosor på kinden och solsken i blick. Läpparna små utav bär äro blå,
bara jag slapp att så ensam här gå!
Brummelibrum, vem lufsar där? Buskarna knaka. En hund visst det är… Lurvig är pälsen, men Olle blir glad: Ã…h, en kamrat, det var bra se god dag! Klappar så björnen med händer små,
räcker fram korgen: Se där, smaka på!
Nalle, han slukar mest allt vad där är: Hör du, jag tror, att du tycker om bär. Mor fick nu se dem, gav till ett skri. Björnen sprang bort, nu är leken förbi. Ã…, varför skrämde du undan min vän?
Mor lilla, be honom komma igen!