Göken satt i gran o tall, gran o tall gran o tall ropar koko utifall, vattenfall, vattenfall Om nu inget vatten faller så ta snaps i alla faller
så ta en snaps i alla faller
Göken satt i gran o tall
skål i alla fulla fall.
På Ulvöns strand ett fiskarlag mycket strömming, fick en dag. Det var 1802. Gissa vad, de gjorde då. Täckte över dom med jord.
Nämde t aldrig med ett ord
Innan det gått många år en hemsk doft, ur jorden står. Svepte runt kring varje stuga. Folket vädra och sa: ”Huga!” Och man sökte runt omkring
men fann ändå ingenting
Har du hört om farfarsfar, han som utan, tänder var? Kände lukten, såg på frugan. Gav na spö och brände stugan. Trodde hennes lukt det va.
Han försvann till USA
Farfar var en stårlig karl. Alltid kniv, i slidan bar. Ärvde täppan och sex dollar samt en lukt som oro vållar. Han blev alltmer konstifik; föll på kniven och blev lik Mor var lockande och varm. Ögon blå, högan barm. Sexton barn höll morsan vaken hon har aldrig skådat maken. Hon har aldrig haft nån tur.
Lukten den gick aldrig ur :/
I Svartsjö hade jag en bror. Brände själv en laddning stor. När han skulle gömma mäsken hitta han den sura fesken. Blekna, stöna, skrek: ”Oh ve!”
Nu är han godtemplare
Vi som bättre vet än mor, farfars far och dumme bror. Vi kan njuta vi kan frossa liksom Fredrik Barbarossa Stoppa i oss strömming fin,
tunnbröd, lök och brännevin