Vyssan lull, koka kittelen full. Det kommer tre vandringsmän på vägen. Den ena han är halt, den andra han är blind,
och den tredje har trasiga kläder.
Vyssan lull, koka kittelen full, på himmelen vandra tre stjärnor. Den ene är så vit, den andra är så röd,
den tredje är månen den gula.
Vyssan lull, koka kittelen full, där blåser tre vindar på haven. På Stora Ocean, på Lilla Skagerack,
och långt upp i Bottniska viken.
Vyssan lull, koka kittelen full, där segla tre skutor på vågen. Den första är en bark, den andra är en brigg,
den tredje har så trasiga segel.
Byssan lull, koka kittelen full, sjökistan har trenne figurer. Den första är vår tro, den andra är vårt hopp,
den tredje säger alls ingenting
Byssan lull, koka kittelen full, tre äro tingen de goda. Den förste är Gud Far, den andre är hans Son,
den tredje är god Jungfru Maria.
Sov på din gren, du gröna lilla. Natten är stilla, natten är stilla, sov på din gren,
sov på din gren.
Månen din mor, sig sakta makar. Allting bevakar, allting bevakar. Månen din mor,
månen din mor.
Över dig ner, månljuset silar. Silvermjölk strilar, silvermjölk strilar, över dig ner,
över dig ner.
Grönska blir gul, vad tiden lider. Guldgul omsider, guldgul omsider, grönska blir gul,
grönska blir gul,
Sov på din gren, månmjölken strömmar. Dröm dina drömmar, dröm dina drömmar, sov på din gren,
sov på din gren.
Ute blåser sommarvind, göken gal i högan lind. Mor hon går på grönan äng, bäddar barnet blomstersäng, strör långa rader
ut av rosenblader.
Ängen står så gul och grön, solen stänker guld i sjön, bäcken rinner tyst och sval mellan vide, asp och al. Bror bygger dammar
åt sin såg och hammar.
Syster sopar stugan ren, sätter löv i taket sen, uppå golvet ska hon så liljor och konvaljer små, rosor så rara,
där skall barnet vara.
Skeppet gungar lätt på våg med sitt segel, mast och tåg, gångar sig åt främmand´land, hämtar barnet pärleband, kjortel av siden
skor med granna smiden.
Lilla gula gåsen ung, len som en silkespung, ror med modern i sin säv pillar vingen av sin näv vallherden vilar
vid sitt horn och pilar
Lindorm solar sig på sten, som ett sammet vit och len, vill i barnets vagga gå, men det skall han aldrig få, han skall bli bunden
uti gröna lunden.
Trollet sitter vid sin vägg, kammar ut sitt silverskägg, sjunger vid den gråa häll: â€Liten kind, kom hit ikväll, dig vill jag lova
under guldås sovaâ€
Far han gjordar om sitt liv sitt bälte sin blanka kniv, tar järnsporrar på sin sko, rider över berg och mo, trollet att förgöra,
som vill barnet röra.
Snart blir liten kind en man: gångarn grå då sadlar han, tager brynja, svärd och spjut, och i kamp han rider ut, spänner sitt bälte,
strider som en hjälte.
För en flicka sjunges sista versen enligt nedanstående:
Liten fager jungfru opp växer fort som rosens knopp virkar sen åt ungersven kappan blå, och får igen fästing och spänne
och gullspann på änne.
Ack så skönt, slumra in, i bädden så fin, som blomman på äng, i en gungande säng. Och guds änglar de små, breda vingarna ut, och kring barnet de stå,
till dess natten är slut.
Sov nu, lilla ungen min. Sätt i munnen tummen din. Lent som siden är ditt skinn,
lilla ungen min.
Sov, du lilla videung, än så är det vinter, än så sova björk och ljung, ros och hyacinter. Än så är det långt till vår, innan rönn i blomma står, sov, du lilla vide,
än så är det vinter.
Solskens öga ser på dig solskensfamn dig vaggar. Snart blir grönt på skogens stig, och var blomma flaggar. Än en liten solskensbön, vide liten blir så grön. Solskensöga ser dig,
solskensfamn dig vaggar.
Ro, ro, barnet, katten leker med garnet, ro, ro, lilla vän
katten kommer nog snart igen
Ro, ro, gossen vargen tjuter i mossen ro, ro, lilla vän,
jägar´n kommer nog snart igen.
Ro, ro, gunga mamma slutar att sjunga ro, ro, lilla vän,
mamma kommer nog snart igen.
Lilla Charles, sov sött i frid, du får tids nog vaka, tids nog se vår onda tid och hennes galla smaka. Världen är en sorgeö; bäst man andas, skall man dö
och bli mull tillbaka.
En gång, där en källa flöt förbi en skyl i rågen, stod en liten gosse söt och spegla sig i vågen. Bäst sin bild han såg så skön uti böljan, klar och grön,
strax han intet såg´en.
Så är med vår livstid fatt, och så försvinna åren; bäst man andas gott och glatt, så ligger man på båren. Lilla Charles skall tänka så, när han ser de blommor små,
som bepryda våren.
Sove lulla, lilla vän! Din välgång skall oss gläda. När du vaknar, sku vi se´n dig klippa häst och släda; se´n små hus av kort, lull lull, sku vi bygga, blåsa kull
och små visor kväda.
Mamma har åt barnet här små guldskor och guldkappa; och om Charles beskedlig är, så kommer rättnu pappa, lilla barnet namnam ger … Sove lulla! Ligg nu ner
och din kudde klappa!
Titta, kom och titta kom sätt er här omkring Det dröjer säkert ännu en stund innan sömnen kommer med John Blund
han vill visa oss någonting
Sedan, genast sedan när sagan tagit slut Då lovar vi att sova så sött efter dagen är man ganska trött
men först tar John Blund med oss ut
Läggdags, det är läggdags för klockan slagit sju Vi träffas säkert åter en dag då vi roar oss igen ett slag
Sov så gott godnatt med er nu
Nu lilla humla nu ska du sova. Alla små ungar i sina sängar och deras mammor och deras pappor alla ska sova för nu är det natt.
Sova ska också vareviga katt.
Kossor och kalvar i sina hagar alla små föl och alla små grisar alla kaniner och alla små lamm, nu ska de sova för nu är det natt.
Sova ska också vareviga katt.
Skogar och hagar åkrar och ängar blommor och fåglar och alla små kryp allting som lever på hela jorden, allting ska sova för nu är det natt.
Sova ska också vareviga katt.
Sov mitt lilla hjärta roligt i din bädd inte vara ängslig
inte vara rädd.
Ty i svarta natten över skog och mark över vida vatten
vaktar farbror Stark.
Han har skarpa ögon och en stor kanon och han släpper ingen
jävel över bron.
Kommer man för nära sätter farbror stopp försvarande sin ära
varhelst han dyker opp.
Sov mitt lilla hjärta…
Inget skall dig hända allt skall väl dig gå ty vid sängens ända
syns en farbror stå.
Skulle någon fresta farbrors tålamod ligger han i nästa
ögonblick i blod.
Sov mitt lilla hjärta…