Vi komma, vi komma från Pepparkakeland, och vägen vi vandrat tillsammans hand i hand. Så bruna, så bruna vi äro alla tre,
korinter till ögon och hattarna på sne.
Tre gubbar, tre gubbar från Pepparkakeland, till julen, till julen vi komma hand i hand. Men tomten och bocken vi lämnat vid vår spis,
de ville inte resa från vår pepparkakegris.
Staffan var en stalledräng. Vi tackom nu så gärna. Han vattna sina fålar fem, Allt för den ljusa stjärna. Ingen dager synes än,
Stjärnorna på himmelen de blänka..
Två de voro röda, Vi tackom nu så gärna. De tjänte väl sin föda. Allt för den ljusa stjärna. Ingen dager synes än,
Stjärnorna på himmelen de blänka..
Två de voro vita, Vi tackom nu så gärna. De va de andra lika. Allt för den ljusa stjärna. Ingen dager synes än,
Stjärnorna på himmelen de blänka..
Den femte han var apelgrå, Vi tackom nu så gärna. Den rider själva Staffan på. Allt för den ljusa stjärna. Ingen dager synes än,
Stjärnorna på himmelen de blänka..
Innan hanen galit har, Vi tackom nu så gärna. Staffan uti stallet var. Allt för den ljusa stjärna. Ingen dager synes än,
Stjärnorna på himmelen de blänka..
Innan solen månd uppgå, Vi tackom nu så gärna. Betsel och gullsadel på. Allt för den ljusa stjärna. Ingen dager synes än,
Stjärnorna på himmelen de blänka..
Staffan rider till källan, Vi tackom nu så gärna. Han öser upp vatten med skällan, Allt för den ljusa stjärna. Ingen dager synes än,
Stjärnorna på himmelen de blänka.
Sankta Lucia, ljusklara hägring, sprid i vår vinternatt glans av din fägring! Drömmar med vingesus under oss sia!
Tänd dina vita ljus, Sankta Lucia!
Kom i din vita skrud huld med din maning! Skänk oss, du julens brud, julfröjders aning! Drömmar med vingesus under oss sia!
Tänd dina vita ljus, Sankta Lucia!
Natten går tunga fjät runt gård och stuva. Kring jord som sol förlät, skuggorna ruva. Då i vårt mörka hus, stiger med tända ljus,
Sankta Lucia, Sankta Lucia.
Natten var stor och stum. Nu hör, det svingar, i alla tysta rum, sus som av vingar. Se på vår tröskel står vitklädd, med ljus i hår,
Sankta Lucia, Sankta Lucia.
Mörkret skall flykta snart ur jordens dalar. Så hon ett underbart ord till oss talar. Dagen skall åter gry, stiga ur rosig sky,
Sankta Lucia, Sankta Lucia.
Ute är mörkt och kallt men i alla husen lyser nu överallt de tända ljusen Då kommer någon där, vi vet nog vem det är: Sankta Lucia
Sankta Lucia
Natten går tunga fjät runt gård och stuva kring jord som sol´n förgät skuggorna ruva. Då på vår tröskel står vitklädd med ljus i hår Sankta Lucia
Sankta Lucia
Natten var stor och stum Nu, hörs det svingar i alla tysta rum sus som av vingar. Se på vår tröskel står vitklädd med ljus i hår Sankta Lucia
Sankta Lucia
Nu vaknen och glädjens! Lucia är här, och natten mot morgon sig vänder. De skimrande ljusen i kronan hon bär,
och hoppet i hjärtat hon tänder.
Välkommen, du midvinterns strålande mö, du tröstande budbärarinna! Se livet, som höljes av frost och av snö,
skall seger ånya dock vinna.
Välkommen, välkommen på nytt i vårt hus, du ljusbrud, som natten betvingar och tänder i mörkret en strimma av ljus
och hoppet och glädjen oss bringar!
Så mörk är natten i midvinter tid. Men se, då nalkas Lucia. Hon kommer den goda med ljuset hit. Hon kommer med hälsning om julefrid.
Hon kommer med ljus i sin krona.
I mörka natten i midvintertid vi hälsa dig, väna Lucia. Välkommen du goda, med ljuset hit. Välkommen med hälsning om julefrid.
Välkommen med ljus i din krona.
Goder afton, goder afton både herre och fru vi önskar eder alla
en fröjdefull jul.
Goder afton, goder afton välkommen var gäst! vi önskar eder alla
en fröjdefull fest.
God morgon mitt herrskap! Här kommer Lussebrud; hon kommer till Er med stor ära. Lucian sig påminner att få roa Er en stund, om hon Er vid hälsan finner i denna morgonstund. Stånder upp nu, mitt herrskap, och ät och må väl! Det fröjdar Lucian av hjärtat! Hon önskar Eder alla en fröjdefull jul. Från olyckor alle bevare Eder Gud! Goder afton, goder afton Båd herre och fru.
Vi önskar eder alla En fröjdefull jul