Tryggare kan ingen vara, än Guds lilla barnaskara, stjärnan ej på himlafästet,
fågeln ej i kända nästet.
Herren sina trogna vårdar, uti Sions helga gårdar; över dem han sig förbarmar,
bär dem uppå fadersarmar.
Ingen nöd och ingen lycka, skall utur hans hand dem rycka. Han, vår vän för andra vänner,
sina barns bekymmer känner.
Gläd dig då, du lilla skara: Jakobs Gud skall dig bevara. För hans vilja måste alla,
fiender till jorden falla.
Vad han tar och vad han giver, samme Fader han dock bliver, och hans mål är blott det ena:
barnens sanna väl allena.
När lillan kom till jorden, det var i maj, när göken gol, sa mamma att det lyste
av vårgrönt och av sol.
Sjön glittrade som silver, och körsbärsträdet stod i blom, och svalan kvick och munter
just hit med våren kom.
Gullvivans plym sågs vaja, bofinken slog så glada slag, då blev jag döpt till Maja,
ty lillan, det var jag.
Och därför, säger mamma, så är jag nästan alltid glad, jag tycker hela livet
är som en solskensdag.
Du vet väl om att du är värdefull Att du är viktig här och nu Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du
Det finns alltför många som vill tala om Att du bör vara si och så Gud Fader själv, han accepterar dej ändå
Och det kan du lita på
Du vet väl om att du är värdefull…
Du passar in i själva skapelsen Det finns en uppgift just för dej Men du är fri att göra vad du vill med den
Säga ja eller nej
Du vet väl om att du är värdefull…