Karlsson! Karlsson! Världens bästa Karlsson! Karlsson! Karlsson! Hej, här kommer Karlsson! Karlsson! Karlsson! Ingen, faktiskt ingen
annan Karlsson gillar jag så bra som mig.
Karlsson! Karlsson! Världens bästa Karlsson, vackra, snälla, lagom tjocka Karlsson, genomkloka, underbara Karlsson!
Undra på att alla alla gillar mig.
Det händer ju förstås ibland att nån blir arg på mig och ställer till ett himla liv, när jag förstört nån grej. Men vad är det att bråka om, det är en världslig sak! Och gissa vem som kommer här
och har en motor bak?
De är Karlsson det, hurra, hurra, hurra, de är Karlsson det, hurra, hurra, hurra, de är Karlsson det, hurra, hurra, hurra för mej! Karlsson! Karlsson! Hej, här kommer Karlsson! Maka på er för nu kommer Karlsson, ja, här kommer världens bästa Karlsson,
nu ska alla hurra högt för mig.
Nu ska du höra nånting som jag vill tala om, jag såg en lärka nyss, och det var våren som kom. Nu är våren kommen, nu är våren kommen, alla lärkor börjar drilla då, just då. Vårens eldar brinna, vårens bäckar rinna,
vårens kvällar är så blå så blå så blå.
Nu ska du höra nånting som jag vill tala om, jag såg en flicka nyss, och det var våren som kom. Nu är våren kommen, nu är våren kommen, alla flickor börjar tralla då, just då. Tra-la-la-la-la-la, tra-la-la-la-la-la,
vill du tralla ska du tralla så, just så.
Nu ska du höra nånting som jag vill tala om, jag såg en pojke nyss, och det var våren som kom. Nu är våren kommen, nu är våren kommen, alla pojkar böljar vissla då, just då. (Vissling, vissling, vissling, vissling, -vissling, vissling) Vill du vissla ska du vissla så, just så. Tra-la-la-la-la-la-la-la-la-la-la-la-la
(vissling tretton toner)
Nu är våren kommen, nu är våren kommen, alla trallar, alla visslar då, just då. Tra-la-la-la-la-la (vissling sex toner)
Vi vill vissla, vi vill tralla så, just så.
Pappa är inte rädd, nej, inte när åskan går, inte för lejon alls och inte för mamma ens, fast hon är arg ibland,
men pappa blir inte rädd.
Fast är det inte konstigt, tänk, han blir rädd för en spindel som kryper i nåt litet hörn, tänk, så konstigt, va,
att en pappa kan bli så rädd!
Jag, jag är jämt så rädd, jag gråter när åskan går, och om ett lejon kom, så skulle jag skrika högt, och visst är jag lite rädd, när mamma blir så där arg. Men kommer det en spindel, då blir jag glad. För små spindlar är jätte söta tycker jag, varför skulle jag
då va rädd ett endaste dugg?
Och nu så tänker jag: Vem är inte rädd ibland? För råttor är mamma rädd för busar är mormor rädd, för tjyvar är farfar rädd, för mörker är jag så rädd. Jag tror varenda kotte
är lite rädd.
Vargen ylar i nattens skog, han vill men kan inte sova. Hungern river hans vargabuk,
och det är kallt i hans stova.
Du varg, du varg, kom inte hit,
ungen min får du aldrig.
Vargen ylar i nattens skog, ylar av hunger och klagan. Men jag ska ge’n en grisasvans,
sånt passar i vargamagar.
Du varg, du varg, kom inte hit, ungen min får du aldrig. Vargen ylar i nattens skog,
och hittar sig inget byte.
Men jag ska ge’n en tuppakam,
att stoppa ner i sitt knyte.
Du varg, du varg, kom inte hit,
ungen min får du aldrig.
Sov, mitt barn, i bädden hos mor, låt vargen yla i natten. Men jag ska ge’n en hönsaskank,
om ingen annan har tatt’en.
Du varg, du varg,
kom inte hit, ungen min får du aldrig.
Och nu så vill jag sjunga att sommaren är skön, och träden är så fina och marken är så grön, och blommorna är vackra och höet luktar gott och solen är så solig och vattnet är så vått, och lilla fågeln flyger i boet ut och in, och därför vill jag sjunga
att sommaren är min.
Och jag vill också sjunga att fjärilar är bra, och alla söta myggor, dom vill jag också ha, och jag är brun om bena precis som det ska va, och därför vill jag sjunga att bruna ben är bra. Och jag har nya fräknar och prickigt sommarskinn, och därför vill jag sjunga
att sommaren är min.
Sjörövar Fabbe, farfars far, är minsann en sjusärdeles karl, kring alla hav han far och far, tjohej hadelittan lej. Sjörövaryrket passar´n bra; ”De är bara att röva och ta, och de”, sa Fabbe, ”gillar ja”,
tjohej hadelittan lej.
Men då… vad står på? Fabbe blir plötsligt blek och grå! Oj då! Vad står på, oj oj oj oj oj oj oj! (Oj oj oj oj oj oj oj!) Sjörövar Fabbe, farfars far, är minsann en sjusärdeles karl, men han är sjösjuk alla da´r,
tjohej hadelittan lej.
Stormen ryter och åskan går, havet brusar och seglena slår, ner i kajutan Fabbe går, tjohej hadelittan lej. Kräks och svär och mår inte bra. ”Bättre väder det vill jag nog ha, annars”, sa Fabbe, ”slutar jag”,
tjohej hadelittan lej.
Men då… vad står på? Fabbe blir plötsligt blek och grå! Oj då! Vad står på, oj oj oj oj oj oj oj! ”D´ä nåt ingen mänska förstår, varför alltid så illa jag mår, bara båten guppar och går,
tjohej hadelittan lej.”
Sjörövar Fabbe, farfars far, är minsann en sjusärdeles karl, men han är sjösjuk alla da´r,
tjohej hadelittan lej.
Så lätt som en plätt har jag plitt en plutt
Så lätt som en plätt kan jag ta ett skutt
Högt opp i taket och sen ner igen
Och så opp igen, och så ner igen
Ja, så lätt som en plätt har jag plitt en plutt
Jag kan sjunga en liten truddelutt
Om allt som är kul i en pysslings liv
Och allt som är små pluttars tidsfördriv
Så lätt som en plätt har jag plitt en plutt
Ett stackars litet eländigt skrutt
Men tack vare det har jag fått en vän Vem vet om jag sen vill bli stor igen?
Vem vet om jag sen vill bli stor igen
Mors lilla lathund sa: Du må tro, jag jobbar bra, fastän vet du vad,
inte just idag, jag gör det helst en annan dag.
Mors lilla lathund sa: Ingen kan så bra som jag, men tycker du som jag, tycker du som jag,
så gör jag det en annan dag.
Tra-la-la-la-la-la, i morrn då ska jag knoga hela gusslånga dan, ja, oj, oj, oj, vad jag ska gno. Ja, för ser du, därför så måste jag
ta det lite lugnt idag, jo,
för just idag mår jag inte bra, jag gör det helst en annan dag. Tra-la-la-la-la-la, i morrn då ska jag knoga
hela gusslånga dan, ja, oj, oj, oj, vad jag ska gno!
Jo, för mors lilla lathund sa: Ingen kan så bra som jag men tycker du som jag tycker du som jag,
så gör jag det en annan dag.
Det finns så mycket att titta på när sommarn kommer till oss grodor som hoppar i bäck och damm
och kalvar som nyss kommit loss.
Barfota utan strumpor och skor ska jag vandra med dej ut till sommarn där vindarna bor
till ros och förgätmigej.
Jag plockar smultron vid vägens kant och trär sen upp dem på strån det killar så skönt under foten min
jag känner gruset med tån.
En svala flyger med svindlande fart och måsarna skränar i skyn och hästen gnäggar och andra ljud
som vi hör när vi går genom byn.
Barfota utan strumpor och skor ska jag vandra med dej ut till sommarn där vindarna bor
till ros och förgätmigej.
Jag plockar smultron vid vägens kant och trär sen upp dem på strån det killar så skönt under foten min
jag känner gruset med tån.
Ett rådjur står där vid skogens kant det ser oss när vi går förbi ja sommarn har mycket mera att ge
åt din och min fantasi.
Barfota utan strumpor och skor ska jag vandra med dej ut till sommarn där vindarna bor
till ros och förgätmigej.
Jag plockar smultron vid vägens kant och trär sen upp dem på strån det killar så skönt under foten min
jag känner gruset med tån.
Heja Bamse, starkast är vår Bamse. Men han tycker inte om att slåss! Dunderhonung, farmors dunderhonung, äter han för att bli stark förstås. Och kommer det en stöddig typ, och ger en liten svag ett nyp, då laddar Bamse upp igen med dunderhonungen. Heja Bamse, snällast är vår Bamse.
Lycklig den som har en sådan vän.
Klappa händerna när du är riktigt glad Klappa händerna när du är riktigt glad Du kan också glädja andra Som på denna jorden vandra
Klappa händerna när du är riktigt glad
Knäpp med fingrarna när du är riktigt glad Knäpp med fingrarna när du är riktigt glad Du kan också glädja andra Som på denna jorden vandra
Knäpp med fingrarna när du är riktigt glad
Stampa fötterna när du är riktigt glad Stampa fötterna när du är riktigt glad Du kan också glädja andra Som på denna jorden vandra
Stampa fötterna när du är riktigt glad
Slå på dina knän när du är riktigt glad Slå på dina knän när du är riktigt glad Du kan också glädja andra Som på denna jorden vandra
Slå på dina knän när du är riktigt glad
Säg: â€Hej! Hej†till vännen din som sitter där Säg: â€Hej! Hej†till vännen din som sitter där Du kan också glädja andra Som på denna jorden vandra
Säg: â€Hej! Hej†till vännen din som sitter där
Gör nu alltihop om du är riktigt glad Gör nu alltihop om du är riktigt glad Du kan också glädja andra Som på denna jorden vandra
Gör nu alltihop om du är riktigt glad
Gör nu alltihop om du är riktigt glad Gör nu alltihop om du är riktigt glad Du kan också glädja andra Som på denna jorden vandra
Gör nu alltihop om du är riktigt glad.
Rönnerdahl han skuttar med ett skratt ur sin säng. Solen står på Orrberget. Sunnanvind brusar. Rönnerdahl han valsar över Sjösala äng. Hör min vackra visa kom sjung min refräng! Tärnan har fått ungar och dyker i min vik, ur alla gröna dungar hörs finkarnas musik. Och se, så många blommor som redan slagit ut på ängen
Gullviva, mandelblom kattfot och blå viol
Rönnerdahl han virvlar sina lurviga ben under vita skjortan som viftar kring vadorna. lycklig som en lärka uti majsolens sken, sjunger han för ekorr´n, som gungar på gren. Kurre, kurre, kurre! Nu dansar Rönnerdahl! Kokó! Och göken ropar uti hans gröna dal Och se, så många blommor som redan slagit ut på ängen.
Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.
Rönnerdahl han binder utav blommor en krans, binder den kring håret, det gråa och rufsiga, valsar in i stugan och har lutan till hands, väcker frun och barnen med drill och kadans. Titta, ropar ungarna, Pappa är en brud med blomsterkrans i håret och nattskjorta till skrud! Och se, så många blommor som redan slagit ut på ängen.
Gullvia, mandelblom, kattfot och blå viol.
Rönnerdahl är gammal, men han valsar ändå! Rönnerdahl har sorger och ont om sekiner. Sällan får han rasta, han får slita för två. Hur han klarar skivan kan ingen förstå- ingen, utom tärnan i viken (hon som dök) och ekorren och finken och vårens första gök och blommorna, de blommor som redan slagit ut på ängen.
Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.
Kalla den Änglamarken eller Himlajorden om du vill. Jorden vi ärvde och lunden, den gröna. Vildrosor, blåsippor, lindblom och kamomill, låt dem få leva, de är ju så sköna. Låt barnen dansa som änglar kring lönn och alm, leka titt-ut mellan blommande grenar. Låt fåglar leva och sjunga för oss sin psalm. Låt fiskar simma kring bryggor och stenar Sluta att utrota skogarnas alla djur. Låt örnen flyga, låt rådjuren löpa. Låt sista älven, som brusar i vår natur,
brusa alltjämt mellan fjällar och gran och fur.
Se på luffarn som går där på vägen, se på luffarn Guds lille fyr. Så snart som det blir vår går han ut och går
för att söka sig äventyr.
Han går så långt som vägarna räcker, han har en oro och en längtan i sitt blod. Och när som sola skin då far vanvett i’n,
det är det som ger honom hans mod.
Han vill va fri som en fågel, fri som en fågel. Och då är det som nånting ropar; — Kom!,
i hans galna luffareblod.
Han vill va fri som en fågel, fri som en fågel. Och då är det som nånting ropar; — Kom!,
i hans galna luffareblod.
Se på luffarna som går där på vägen, se på luffarn Guds lille fyr. Nog blir han trött ibland och då tänker han;
â€Varför söker jag äventyr?â€
â€Varför måste jag vandra och vandra, det finna så många klokare bestyr. Så varför ska jag då bara gå och gå?
Jag kanske vandrar åt helsefyr.â€
Han vill va fri som en fågel, fri som en fågel. Och då är det som nånting ropar; — Kom!,
i hans galna luffareblod.
Han vill va fri som en fågel, fri som en fågel. Och då är det som nånting ropar; — Kom!,
i hans galna luffareblod.
Lille katt, lille katt, lille söte katta, vet du att vet du att
det blir mörkt om natta.
Lille gris, lille gris, lille söte grisen, om du frys om du frys
så gör eld i spisen.
Lille ko, lille ko, lille söte koa, det var ho det var ho
ho som sket på broa.
Lille mor, lille mor, lille söte mora, ho fick skor ho fick skor
men de var för stora.
Lille far, lille far, lille söte faren, en sån karl en sån karl
det är tur vi har’en.
Lille jag, lille jag, lille söte Ida, jag vill ha jag vill ha
rotemos till middag.